Hjärnspöken och dagen D
Alma har precis somnat så nu sitter jag här vid dumburken igen... Idag är ingen bra dag. Känner mig väldigt låg och deppig. Vet inte vad det beror på, men jag har mina aningar. Hjärnspöken är det svårt att bli av med.
För exakt sju år sedan (det var en onsdag) satt jag i ett rum med fyra vita väggar, en sjuksyster, en läkare och mamma. Fyra kvinnor, tre av dem i medelåldern och jag, 21 år gammal. Där tog jag emot mitt cancerbesked. Den yngsta av oss alla. Väldigt oväntat från mitt håll. Även om jag hade fått två alternativ på diagnos och den ena var just cancer så kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle vara det. Kanske var det det som "skyddade" mig från att bryta ihop.
Att det gått sju år har jag svårt att förstå. Visst ser mitt liv helt annorlunda ut idag men jag trodde aldrig att jag skulle tycka att detta datum var så jobbigt, så pass lång tid efter. Jag tänkter inte så ofta på cancern men jag påminns om den ofta. Påminns om hur skört livet kan vara. Hur oväntat (som i mitt fall) något kan dyka upp från ingenstans och sedan stanna kvar så länge. Att denna hemska sjukdom skulle drabba fler i min familj.
Kanske reagerar jag lite extra just i år för att jag blivit berikad med en underbar dotter som jag inte vill lämna. Jag vet att det är alla föräldrars värsta mardröm men just idag känns det lite extra för min del.
Vet inte vad det beror på men sen jag var sjuk så har jag blivit lite besatt av cancer. Jag läser allt som står i tidningar och följer flera bloggar, många av dom handlar om barncancer. Men sen Alma kom har jag svårt att läsa om det. Jag får nästan panik, tänk om nåt skulle hända min lilla älskade dotter! Jag vet att man inte "får" tänka så men sådana här dagar är det oundvikligt. Just därför kände jag att behövde skriva av míg, så att jag kan släppa ut det och lämna kvar det här på sidan istället.
Nej nu ska jag försöka fokusera på att det är fredag och snart helg! Iofs så jobbar M i morgon men eftersom jag gillar fredagarna mer så gör det inget. Vi inleder helgen med babysim som Almis älskar. Sen får det bli lite fredagsmys med tacos, brasa, tända ljus och Idol!
På söndag blir det till att fira M.s första Fars dag. Får se om han gillar det hon köpt! =)
För exakt sju år sedan (det var en onsdag) satt jag i ett rum med fyra vita väggar, en sjuksyster, en läkare och mamma. Fyra kvinnor, tre av dem i medelåldern och jag, 21 år gammal. Där tog jag emot mitt cancerbesked. Den yngsta av oss alla. Väldigt oväntat från mitt håll. Även om jag hade fått två alternativ på diagnos och den ena var just cancer så kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle vara det. Kanske var det det som "skyddade" mig från att bryta ihop.
Att det gått sju år har jag svårt att förstå. Visst ser mitt liv helt annorlunda ut idag men jag trodde aldrig att jag skulle tycka att detta datum var så jobbigt, så pass lång tid efter. Jag tänkter inte så ofta på cancern men jag påminns om den ofta. Påminns om hur skört livet kan vara. Hur oväntat (som i mitt fall) något kan dyka upp från ingenstans och sedan stanna kvar så länge. Att denna hemska sjukdom skulle drabba fler i min familj.
Kanske reagerar jag lite extra just i år för att jag blivit berikad med en underbar dotter som jag inte vill lämna. Jag vet att det är alla föräldrars värsta mardröm men just idag känns det lite extra för min del.
Vet inte vad det beror på men sen jag var sjuk så har jag blivit lite besatt av cancer. Jag läser allt som står i tidningar och följer flera bloggar, många av dom handlar om barncancer. Men sen Alma kom har jag svårt att läsa om det. Jag får nästan panik, tänk om nåt skulle hända min lilla älskade dotter! Jag vet att man inte "får" tänka så men sådana här dagar är det oundvikligt. Just därför kände jag att behövde skriva av míg, så att jag kan släppa ut det och lämna kvar det här på sidan istället.
Nej nu ska jag försöka fokusera på att det är fredag och snart helg! Iofs så jobbar M i morgon men eftersom jag gillar fredagarna mer så gör det inget. Vi inleder helgen med babysim som Almis älskar. Sen får det bli lite fredagsmys med tacos, brasa, tända ljus och Idol!
På söndag blir det till att fira M.s första Fars dag. Får se om han gillar det hon köpt! =)
Kommentarer
Trackback
