Julen närmar sig...
... med stormsteg! Fattar inte!! En och halv vecka kvar att jobba innan julledigt. Visserligen ska jag jobba två dagar mellan jul/nyår men vad gör det när det är sååå många helgdagar ändå. Dessutom har jag tagit ledigt efter nyår istället så det blir en hel del ledig tid! Skönt och välbehövligt. =) M fyller gubbe den 4/1 och det måste ju firas på nåt sätt. Frågan är hur?!
Tidigast v.4 blir det operation för pappsen. Det kommer som vanligt att ske på ackis. Känns både bra och dåligt. Bra för att där vet vi att det blir ordentligt gjort (känns på något sätt tryggare att det görs på ett universitetsjukhus). Dåligt för att det blir svårare att hälsa på samtidigt som jag tänker på mamma som inte ska behöva vara där nere alldels själv.... Ska försöka ta ut lite semester och följa med.
Pappa är iaf riktigt pigg. Han fortsätter jobba heltid ända tills dagen han ska skrivas in på ackis har han sagt. Fattar inte vart han får sin vilja ifrån men det är härligt att se! Den kämparglöden ser man inte hos många. Fick igår lite skrämmande information från kirurgen om att han inte trodde att pappa skulle överleva operation han gjorde i april-06. Pappa har än en gång fått bevisa att utrycket "skam den som ger sig" stämmer. Han fick även häromdagen kommentaren om att han verkar ha lika många liv som en katt, då skämtade han och sa- "Men det börjar tryta nu, är inne på sjunde operationen". Jag förstår hans kollega som började gråta då!
Jag vet att min pappa kommer kämpa så länge kroppen håller. Det finns som sagt ingen onkolog varken i Uppsala eller Falun som inte vet vem pappa är då han inte borde leva! Vad sägs om den kämparglöden?!
Tumörerna verkar iaf sitta rätt så lättåtkomligt denna gång (enligt kirurgen) så vi hoppas på en snabb återhämtning.
Update: Glömde att publicera strax innan lunchen var över då mormor & morfar överraskade med ett besök. Morfar ville lämna mig en hundring som ett bevis på att jag vann vårat vad som trädde i kraft 11/12 2007 och gäller t.o.m i morgon. Hi hi, är glad att jag vann (fast det visste jag ju hela tíden). Kan även meddela att morfar oxå var glad att han fick ge mig en hundring å inte tvärtom. Ni som vet vad vadet gick ut på förstår nog varför. ;-)
Nu blev det långt... Hoppas ni orkar läsa ända hit!
OAO!
Tidigast v.4 blir det operation för pappsen. Det kommer som vanligt att ske på ackis. Känns både bra och dåligt. Bra för att där vet vi att det blir ordentligt gjort (känns på något sätt tryggare att det görs på ett universitetsjukhus). Dåligt för att det blir svårare att hälsa på samtidigt som jag tänker på mamma som inte ska behöva vara där nere alldels själv.... Ska försöka ta ut lite semester och följa med.
Pappa är iaf riktigt pigg. Han fortsätter jobba heltid ända tills dagen han ska skrivas in på ackis har han sagt. Fattar inte vart han får sin vilja ifrån men det är härligt att se! Den kämparglöden ser man inte hos många. Fick igår lite skrämmande information från kirurgen om att han inte trodde att pappa skulle överleva operation han gjorde i april-06. Pappa har än en gång fått bevisa att utrycket "skam den som ger sig" stämmer. Han fick även häromdagen kommentaren om att han verkar ha lika många liv som en katt, då skämtade han och sa- "Men det börjar tryta nu, är inne på sjunde operationen". Jag förstår hans kollega som började gråta då!
Jag vet att min pappa kommer kämpa så länge kroppen håller. Det finns som sagt ingen onkolog varken i Uppsala eller Falun som inte vet vem pappa är då han inte borde leva! Vad sägs om den kämparglöden?!
Tumörerna verkar iaf sitta rätt så lättåtkomligt denna gång (enligt kirurgen) så vi hoppas på en snabb återhämtning.
Update: Glömde att publicera strax innan lunchen var över då mormor & morfar överraskade med ett besök. Morfar ville lämna mig en hundring som ett bevis på att jag vann vårat vad som trädde i kraft 11/12 2007 och gäller t.o.m i morgon. Hi hi, är glad att jag vann (fast det visste jag ju hela tíden). Kan även meddela att morfar oxå var glad att han fick ge mig en hundring å inte tvärtom. Ni som vet vad vadet gick ut på förstår nog varför. ;-)
Nu blev det långt... Hoppas ni orkar läsa ända hit!
OAO!
