Ett stort kliv...
...har jag tagit idag! Jag har ringt till VC Tisken.. Dom ringer upp mig i eftermiddag vid halv tre. Usch så jobbigt det är, vet att det är skitfjantigt men jag blir nervös bara av tanken att dom ska ringa upp å jag ska försöka få fram att jag vill komma dit...
Konstigt med tanke på att jag inte direkt har någon telefonskräck, jag menar jag pratar ju ganska mycket med kunder i telefon, å det dagligen!
Men det är ändå något visst med att ringa just till vårdcentralen för mig... Jag har försökt undvika detta länge nog nu å tro mig, jag hade nästan övertygat mig själv om att jag visst inte är sjuk eller har ont i ryggen utan det är nog bara inbillning! Hade iaf ett längre samtal med både mamma å M igår å då insåg jag att det kanske är dax nu. Dax att ringa det där obehagliga samtalet och att jag dessutom ska stå på mig om jag blir hånad igen! Hade jag inte gjort det sist så hade jag kanske inte levt idag...
Inte för att jag misstänker att det är något allvarligt, absolut inte! Det är bara känslan av att behöva ta kontakt med VC igen som skrämmer mig.
Jag känner mig deppig. Kan inte föklara varför då jag borde vara glad... Jag ÄR ju glad egentligen men k*k-ryggen och k*k-förkylningen har tagit ALL energi. Ge mig sol, värme å en avlägsen strand så kanske man kan fylla på energidepåerna lite grann!
Konstigt med tanke på att jag inte direkt har någon telefonskräck, jag menar jag pratar ju ganska mycket med kunder i telefon, å det dagligen!
Men det är ändå något visst med att ringa just till vårdcentralen för mig... Jag har försökt undvika detta länge nog nu å tro mig, jag hade nästan övertygat mig själv om att jag visst inte är sjuk eller har ont i ryggen utan det är nog bara inbillning! Hade iaf ett längre samtal med både mamma å M igår å då insåg jag att det kanske är dax nu. Dax att ringa det där obehagliga samtalet och att jag dessutom ska stå på mig om jag blir hånad igen! Hade jag inte gjort det sist så hade jag kanske inte levt idag...
Inte för att jag misstänker att det är något allvarligt, absolut inte! Det är bara känslan av att behöva ta kontakt med VC igen som skrämmer mig.
Jag känner mig deppig. Kan inte föklara varför då jag borde vara glad... Jag ÄR ju glad egentligen men k*k-ryggen och k*k-förkylningen har tagit ALL energi. Ge mig sol, värme å en avlägsen strand så kanske man kan fylla på energidepåerna lite grann!
Kommentarer
Trackback
