Tisdag eller onsdag?
Nu har halva dagen gått å jag har hela tiden trott att det var tisdag idag?! Snurrigt värre med andra ord...
Trodde jag skulle svimma i morse när jag kom till jobbet. Jag som typ svimmat tre gånger i mitt liv! Händerna darrade, jag var yr å kallsvettades.. Som tur var lugnade det ner sig lite när jag fick sätta mig ner å dricka lite vatten. Vet inte vad det är som händer med mig men det är nog min hjärna som spelar mig ett spratt!? För mycket som far runt helt enkelt. Är ledsen, besviken, arg, orolig- ja typ det mesta!
Igår var det verkligen ingen bra dag! Det räckte inte med ångest, oro, ilska... Mamma berättade dessutom att pappa varit in å läst här.. Han hade hittat på min sida eftersom jag varit inne här när jag lånat deras dator... Han hade blivit väldigt orolig för mig när han läste.. Speciellt min oro för honom å oron över mitt kommande läkarbesök! Fy fan vad jag mådde dåligt när mamma berättade det. Vill inte att han ska oroa sig för mig, han har fullt upp med sig själv ju!
Min första reaktion var att jag skulle stänga ner bloggen direkt, känner rätt ofta att jag får passa mig med var jag skriver å anledningen till att jag skriver här är ju för min egen skull, för att jag ska få skriva av mig. Jag mår mycket bättre då! Men nu har jag iaf rensat deras "sidhistorik" så då kan han inte hitta hit igen...
Jag förstår fortfarande inte hur en person som jag trott att jag betytt/betyder något för kan göra så mot mig, å just nu dessutom.. Iofs, det där med tajming har nog aldrig varit hans grej!! Det är bara att inse att jag betyder nada, å har antagligen aldrig betytt något någon gång förut heller... Jag var nog en sån där "bra att ha" (i 7år!!) i brist på annat...
I morgon vid den här tiden kan jag nog förhoppningsvis pusta ut!!
Hur gör man när man behöver semester från sig själv?? Ska man bara dra iväg? Känner att det är det jag behöver.. Bara få komma bort, glömma allt å andas lite ny luft!!
Jag tycker att det du beskriver är typiska stress symptom. Du måste faktiskt försöka släppa taget lite. Jag tycker däremot att det är viktigt att du får möjlighet att skriva av dig, det är terapi. Sen kanske du "av misstag" kan dra ut nätkabeln hos päronen. Hiihi. Nu när dem har fått upp ögonen för din blogg kommer dem säkerligen tjata till sig adressen av brorsan din..eller nån annnan. Du ska absolut inte stänga ner den i af!! Även om vi inte "känner" varandra så väl, så är du ändå välkommen att höra av dig om du behöver. Jag är ju faktiskt beteendevetare, och en bra lyssnare. Kram på dig!
