tessiluren

Pratade med mamma tidigare ikväll. Tydligen så har pappa pratat med sin läkare redan förra veckan! Något som jag missat helt.. Har inte ens kommit ihåg att fråga om det. Har haft fullt upp med att ha roligt!? Hur bra låter lixom det!! Så nu sitter jag här med världens dåliga samvete.

Iaf så fick han svaret att han kunde se förändringar (låter som cancer i mina öron?). Han ville dock inte säga rakt ut vad det var då det fortfarande är för litet för att göra något åt. Så nu är det bara att invänta svar på nästa MR igen då... Den är inbokad den 3/6 å läkarbesök den 11:e. Tänk om det vuxit redan då? Det har ju vuxit väldigt snabbt förut... Tänk om skiten satt igång igen? Vet att jag inte ska tänka negativt å så men det är så jävla svårt när man varit där så många gånger förut...

Har ju dessutom mitt besök snart. Det blir ju inte lättare av att jag fått hosta igen heller... Känner mig ensam såna här gånger, fast jag har en massa vänner jag kan prata med så vill jag inte belasta å klaga. Orkar inte med att vara ynklig (därför som jag är det här hela tiden istället...). Vill inte att ni ska tycka synd om mig!! Vill bara ha en famn att krypa in i... Få försvinna ett tag å glömma allt just för stunden. Saknar det något enormt!!

Vad vill jag med mitt liv? Ska jag bo kvar här? Å sen allt annat som snurrar runt runt hela tiden... Varför ska det vara så svårt att veta vad man vill?!?! Hur kan de vara så svårt att få fram vissa ord? Varför känns allt så bra ett litet tag för att sen sakta men säkert "dö" ut? Eller har det inte det? Kanske ljuger jag för mig själv för slippa komplicera till allt... Varför kan jag inte välja? Domarn, kan man få en time-out!!

Trouble is her only friend and he´s back again....